2013-05-29
21:57:33

Läs & skriv gärna vad ni tycker :)
Heej, har skrivit en novell som jag tänkte lägga ut här :), läs gärna och berätta vad ni tycker :) ( min första novell någonsin )
 

 ”Dödens skog” där allting händer.

Jag kan inte låta bli att titta på henne, den nya tjejen som har börjat i min klass. Hon är så tyst, så hemlighetsfull, som en stängd bok. Hon har ett stort ärr vid vänstra ögat, ett ärr som ger hennes vackra ansikte uppmärksamhet, hon går jämt med Jeans och en stor tjocktröja även fastän det är sol och 27+ ute, som att under alla dessa kläder döljer hon någonting, en hemlighet, något hon inte vill ska visas, kanske är det massa blåmärken.

 Hon har inget intresse av andra människor, hon sitter bara där i skuggan under det vackra, tjocka trädet längre bort bakom skolbyggnaden och pratar inte med någon. Hon sitter där i sin ensamhet varje rast med hörlurarna i öronen med hög musik, hennes långa bruna hår hänger ner från hennes huvud varje dag, har aldrig uppsatt i någon frisyr och hennes hår ser okammat ut, hon har solglasögon på sig ute för att dölja sitt ärr och luva för att dölja hennes okammade hår.

 Hon kollar hela tiden klockan på hennes telefon för att komma in i klassrummet innan någon annan, så att hon kan ta hennes plats längst bak och blockera stolen bredvid med hennes slitna, bruna väska. Det ringer in, jag går in från den soliga skolgården precis som alla andra, går fram till mitt slitna gråa skåp, hämtar ut matteboken och går sakta in till klassrummet. Jag kommer in i klassrummet och ser att hon sitter där borta vid sin slitna bänk, bänken som står alldeles in till fönster, bredvid henne är det en tom bänk och på stolen ligger hennes väska. Hon sitter där med luvan på huvudet och solglasögonen för ögonen, Gunilla, vår mattelärare säger åt henne att ta av sig sina solglasögon och luvan, utan ett knyst tar hon sakta av sig solglasögonen och tar av luvan från huvudet, Gunilla ler tacksamt. Hon börjar lektionen med en genomgång, jag kollar på den nya tjejen ibland då Gunilla går igenom multiplikation, jag ser att hon skriver sakta ner anteckningar i hennes bok och kollar ut genom fönstret. När Gunilla frågar en fråga i klassrummet så räcker alla upp handen, alla utom hon, hon tittar bara ut genom fönstret och ignorerar frågan.

 När mattelektionen tar slut går vi alla ut från klassrummet, men hon sitter kvar, jag går fort till mitt skåp, lägger in min mattebok, tar min väska och går mot utgången. Innan jag hinner komma fram till utgången så ser jag henne gå ut från byggnaden, det är då jag bestämmer mig för att ta hennes väg hem. Jag går ut från byggnaden och jag ser henne stå där lite längre bort, hon öppnar sin väska, tar fram sina hörlurar och sätter dom för öronen och börjar gå. Jag går efter henne, jag vill inte att hon ska märka mig så jag går sakta bakom. När jag gått efter henne ett tag så börjar det kännas lite läskigt, det är då jag märker att vi börjar närma oss ”dödens skog”, där inga träd eller växter finns, skogen är grå och trist, träden är nerhuggna eller har fallit, buskarna är vissna och skogen är kuslig.

 Jag kan inte tro det, men när jag kollar bort från skogen och framåt mot henne så ser jag hur hon sakta går in i skogen, jag blir rädd, vill bara vända tillbaka och gå hem, men det är redan försent, jag måste hänga efter henne, jag måste få veta, så jag följer henne in i skogen, jag går sakta och kollar överallt för att inte någon ska hoppa fram och skrämma mig.

 Jag ser sedan ett hus, ett gammalt grått hus, mitt ute i skogen, huset har trasiga fönster, ruttet tak och framför huset en liten bäck. Jag gömmer mig bakom en stor sten när jag ser att hon börjar gå emot det kusliga huset. Jag ser att den sönderslagna dörren öppnas och ser en man gå ut. Mannen har inget hår på huvudet, trasiga kläder och ser läskig ut, han ställer sig framför henne, men hon ignorerar och går förbi, då han vänder sig om, tar tag i hennes arm och puttar bort hennes luva och hörlurar ifrån henne öron. Jag ser henne få tårar i ögonen och skrika att han skulle släppa henne, men det gjorde han inte. Då ser jag en kvinna kolla ut genom fönstret med ledsna ögon. Det ända jag såg var att kvinnan hade kort blont hår och blåmärken i ansiktet. Då jag såg hur kvinnan såg ut och kollade på tjejen så förstod jag varför hon sitter för sig själv och inte pratar, hon mår dåligt.

Jag kunde inte tänka klart förens jag hör en smäll, jag känner smärtan från min kind och får nästan tårar i ögonen, hela min kropp gör ont och jag känner värmen spridas över hela min kropp. Jag känner hur en vindputs sveper mig över kroppen och ser hur hon snabbt springer förbi mig, hon märker mig inte. Jag hör en dörr smällas igen och kollar på huset, mannen stod inte längre ute och kvinnan stod inte längre och kollade ut igenom fönstret, jag tog min chans och sprang fort därifrån och försökte komma ihåg vilken väg hon tog för att springa efter och se hur det är med henne. Jag springer fort därifrån och det dröjer inte länge förens jag hör någonting, jag stannar till och tar några djupa andetag. Jag hör hur någon gråter och ser henne sitta där inträngd mot en stor sten.

 Jag går fram till henne och frågar:
- Hur är det?
 Hon tystnar och kollar upp mot mig med sitt ledsna, röda ansikte, fullt av tårar. Hon torkar sina tårar och svarar:
- Vad gör du här?
- jag såg allting.
Hon kollar chockat på mig och jag ser hur hon får en nervös rysning, vi sa ingenting till varandra. Då vi båda hörde en gammal gren knäckas längre bort, då hon fort säger:
- Spring härifrån nu!
- Varför ?
- Gör det bara, fort!
- okej, men vad heter du ?
- Flicka, Men spring nu fort!


Jag sprang fort iväg, men stannar efter en stund för att kolla bak, och se vem det är. Det är då jag ser mannen från huset gå fram till henne med rött, ilsket ansikte, höjd knytnäve och slår henne i magen, bär upp henne och går därifrån. Medan han går där med henne hängandes över honom, så kollar hon på mig, med sorgen blick och stänger igen ögonen sakta. Jag går sakta ut från skogen, samtidigt som jag tänker på allting jag såg och att jag på något sätt måste hjälpa henne.

 När jag äntligen kommer hem sätter jag mig i matbordet och äter med mina föräldrar, jag säger inte ett knyst och äter inte då jag endast tänker på Flicka. Jag går ifrån köksbordet, in till mitt stökiga sovrum och börjar städa. Jag bäddar sängen, dammsuger och städar undan allting som ligger på golvet så det ska se fint ut. Det knackar på min sovrums dörr och mamma står i öppningen, hon berömmer min städning och ger mig en kram, pussar mig på pannan och går ut genom dörren.

Jag sätter mig på sängen, sträcker mig efter tv dosan och sätter på tv.  Jag kollar på mitt favoritprogram när jag hör stenar som kastas mot mitt fönster. Jag stänger av tv:n och kollar ut genom fönstret och ser att Flicka stå där nere, böjer sig ner för att ta upp mer stenar att kasta, jag öppnar fönstret och ger henne ett tecken att jag kommer ner. Jag stänger fönstret, går ut från mitt rum, sätter på mig skorna och går ut. Jag ser Flicka stå längre bort bakom träden, i hopp att ingen får syn på henne. Jag går med snabba steg emot henne och vi går bort en bit.

Hon startar konversationen med:

- snälla, kan jag få sova hos dej inatt, jag kan inte sova hemma.

- jag kan prata med mamma.

- du säger väl inte något om det du såg idag.

- nej, jag säger att vi har skoluppgift.

Vi sa ingenting mer till varandra, vi gick emot mitt hus och pratade med min mamma som såklart sa ja. Vi gick in till mitt rum och pratade resten av kvällen. När vi ligger i sängen för att försöka sova då Flicka säger:

- Jag borde skippa skolan imorgon, hämta mamma och tända eld på huset medans han sover.

- VA! Så kan du inte säga, det är din pappa:o

- nej, min pappa dog när jag var 10.

- oj, förlåt, hur gick han bort?

- han dog i en brand, de sägs att han somnade med ljus tända, men jag vet att det var hans bror som tände eld, hans bror är han som du såg igår.

- varför skulle han göra något sådant ?

- han hatade sin bror för han tog min mamma ifrån honom, han var tillsammans med min mamma först.

Jag vågade inte säga något mer, utan slöt ögonen och försökte sova. Jag vaknade och det var morgon, jag och Flicka går in i badrummet för att byta om, då hon tar av sig sin pyjamas. Innan hon sätter på sig sina kläder så visar hon alla sina blåmärken och ärr som hon har efter att hennes farbror har misshandlat sig, hon säger också att hennes mamma ser värre ut. Jag vågar inte säga någonting utan klär på mig under tystnad.

 Innan vi går till skolan så går vi in på mitt rum och jag erbjuder henne smink så hon kan täcka sitt ärr och gå utan luva, hon vart glad för tanken och jag hjälpte henne med sminket, så fort vi var klara gick vi till skolan och hon fortsatte prata om vad hon ville göra med hennes farbror. Jag är ledsen över vad som hänt henne, jag tycker inte att man ska göra så om man älskar någon, så jag sa till henne att jag skulle hjälpa henne men ångrade fort vad jag sagt. Jag kan inte säga nej nu, inte när hon mår så dåligt och jag är den ända vännen hon har.

 Varje rast pratade vi om vad vi skulle göra. När skolan slutar går jag fram till mitt skåp och hämtar min väska för att möta Flicka vid hennes träd där hon brukar sitta på rasterna. Flicka skickar ett meddelande till sin mamma att hon ska komma till skolan, vilket hon svarade att hon skulle komma. Då Flicka fick besked att hennes mamma ska komma till skolan så visar hon mig svaret från hennes mamma och går sedan fort ifrån skolan för att gå och tända på deras hus i skogen.

 Jag ser hennes mamma en bit bort och går fram och pratar med henne. Jag säger att Flicka bara skulle hem för att hämta några saker. Flickas mammas telefon ringer, hon svarar och gör sedan en konstig blick, lägger på och ropar högt åt mig att hennes hus brinner. Både jag och Flickas mamma springer fort till skogen då vi stannar av att det ryker väldigt mycket och Flicka står en bit bort, hennes mamma ringer Larmcentralen och fort efter hör man sirener som tjuter från polis, ambulans och brandkår. När de släckt elden hittar dom farbrorns kropp, de lägger han i en lik säck. Vi får följa med till stationen. De ställer frågor om branden och farbrorn och vi svarar med allting vi vet, Flicka och hennes mamma berättar också om blåmärkena som han gett dom och de visar de för polisen, jag berättar också det jag såg igår. Efter allting så får vi åka hem.


Kommentarer:

Läste hela, vad duktig du är!! :)

2013-05-30 @ 12:08:38

Tack snälla du! <3 Ja, jag har en lite jobbig period nu. Sörjer morfar och imorgon är det 2år sedan en vän gick bort så mycket på en gång samtidigt som jag börjat i en grupp på psykiatrin där man drar upp en del man helst vill glömma. Men imorgon ska jag till Tommie så kanske får lite ny energi. :)

Hur är det med dig? <3

2013-06-05 @ 12:14:26
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: